Stjärnbilder orion: orions bälte
Orion Den vackraste vinterstjärnbilden, enastående, omisskännlig och hem för Orionnebulosan — det mest imponerande deep-sky-objektet överhuvudtaget. I stjärnbilden Orion finner man halvguden och den skrytsamme jägaren Orion. Till och med på himlavalvet är han beväpnad med sköld eller ogenomträngligt lejonskinn som gör honom osårbar och käpp, ståendes emot en rasande tjur Taurus. Orion är utan tvekan den vackraste vinterkonstellationen och räknas till de mest kända stjärnbilderna på natthimlen. Tack vare en mängd ljusa stjärnor och deras minnesvärda arrangemang är Orion lätt igenkännbar även för lekmän. Bildframställningar visar en upprättstående eller knäböjande man, där hörnstjärnorna representerar axlarna och fötterna, och en stjärntrio som bildar hans bälte — Orionbältet. De två ljusaste stjärnorna utgör vänster axel Betelgeuse samt höger fot Rigel. Båda dessa stjärnor är superjättar med helt olika temperaturer, vilket avslöjas av deras färger: Medan Betelgeuse omkring 3 °C utmärker sig genom sin orangea färg, strålar Rigel runt 11 °C i en blåvit färgton.
Stjärnbilder orion:
Stjärnbilder Hur ser jag en stjärnbild? Från Sverige kan vi se 3 — stjärnor. På södra stjärnhimlen finns det ytterligare stjärnor som är synliga för blotta ögat. Alla stjärnor du kan se hör till vår egen galax Vintergatan. På en riktigt mörk plats utan störande ljus går det att titta mot galaxens centrala delar. Vintergatebandet bildar en båge genom Sommartriangeln och vidare över stjärnhimlen mot Orions hundar. Ta gärna med en kikare när du går ut. Välj en molnfri kväll då det inte är fullmåne och en plats utan annat ljus som kan störa. Allt eftersom vårt jordklot snurrar tittar vi ut i rymden åt olika håll och det gör att stjärnhimlen förändras. Därför talas det t ex om höst- eller vinterstjärnbilder. Även under en natt sker det förändringar, samtidigt som nya stjärnor dyker upp i öster försvinner andra under horisonten i väster. Det finns dock några stjärnbilder som alltid syns från våra breddgrader när himlen blir tillräckligt mörk. Dessa befinner sig alla högt uppe på himlavalvet.
Orions bälte i förhållande till karlavagnen
Mytologi Orion var en jättelik jägare i grekisk mytologi, son till guden Poseidon. Orion försökte våldta dottern till kung Oinopion i Chios. Han bländades av kungen och förlorade sin syn men fick den åter av den uppgående solen. Efter en rad prövningar blev Orion följeslagare till gudinnan Artemis. Slutligen lurades hon av den svartsjuke Apollon att döda honom. Orion förvandlades sedan till en stjärnbild. Orion nämns även 3 gånger i gamla testamentet: Job Amos Karta Orion är en lätt stjärnbild att hitta då de 3 stjärnorna som bildar Orions bälte är mycket lätta att finna. När man väl har hittat bältet ser man lätt resten av stjärnbilden. Hittar man Orion så finner man lätt flera andra stjärnbilder. Genom att följa stjärnorna i bältet snett uppåt höger så hittar man den starka stjärnan Aldebaran i Oxen. Följer man bältet snett nedåt vänster kommer man till himmelens ljusaste stjärna Sirius som ligger i Stora hunden. En linje österut genom axlarna pekar i riktning mot Procyon α i Lilla hunden.
Stjärnbilder på himlen
Orion samma på latin är en av stjärnhimlens bäst kända stjärnbilder. Den är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen. Mytologi [ redigera redigera wikitext ] Orion var en jättelik jägare i grekisk mytologi. Berättelserna om Orion är mycket olika varandra och flera olika historier existerar om hur han blev en stjärnbild. En historia berättar att gudinnan Artemis dödade honom av svartsjuka, en annan att hon blev lurad av den svartsjuke Apollon att döda honom. Ännu en berättar att Orion sade att han inte var rädd för några varelser på jorden. Då skickade gudarna en skorpion som stack ihjäl honom. Därefter blev både Orion och Skorpionen stjärnbilder. Allmänt Trapetset i Orion i infrarött och synligt ljus. Orion är full av ljusstarka stjärnor , i flera fall mycket luminösa stjärnor av B- och O-typ. Orion är en av de få stjärnbilderna där många av stjärnorna ligger nära varandra i rummet; åtskilliga av dess luminösa stjärnor utgör en så kallad OB-association av stjärnor med liknande rörelseriktning genom Vintergatan , och som en gång bildades i närheten av varandra.