Skadeskjutna djur: viltrehabiliterare
Färre fällda björnar – men fler skadeskjuts: ”Oroande”
Viltolyckor Viltolyckor Ta varningsmärken för vilt på allvar. Var särskilt uppmärksam under gryning och skymning. Detta gäller om du råkat ut för en viltolycka. Har ett djur av arterna björn, varg, järv, lo, älg, hjort, rådjur, utter, vildsvin, mufflonfår eller örn varit inblandat i en sammanstötning med ett motorfordon, är fordonets förare skyldig att snarast möjligt märka ut olycksplatsen och underrätta Polismyndigheten. Om du har råkat ut för en viltolycka med dessa djur ska du omedelbart ringa och på så sätt underrätta Polismyndigheten. Du ska även markera olycksplatsen och vid behov sätta ut varningstriangel och därigenom varna andra trafikanter. Dessa åtgärder gäller även om djuret inte är synbart skadat eller ligger avlidet kvar på platsen. Markeringen bör vara på den sida av vägen där djuret försvann. Att inte underrätta Polismyndigheten vid en viltolycka med nämnda djur är straffbart och klassas som ett brott enligt jaktförordningen och kan ge dagsböter.
Eftersök vid jakt - vad gäller?
Skadestatistik för hund i naturen Skadestatistik för hund i naturen Agria Djurförsäkring delar gärna med sig av sin kunskap om djurens hälsa och liv utifrån den information vi får genom vår verksamhet. Uppgifterna kommer från de försäkringsärenden vi har handlagt och baseras på de diagnoskoder som veterinären, försäkringstagaren eller Agria har angivit. Jaktskador jämfört med trafikskador Det händer att antalet trafikskadade jämförs med viltskador, alltså hundar som dödats eller skadats under jakt. Då är det viktigt att komma ihåg är att vår statistik över trafikskador visar alla raser i alla delar av landet. Till skillnad från trafikskador handlar viltskador oftast om hundar som skadats under jakt. Trafikskador är en av de vanligaste orsakerna till att Agria betalar ut ersättning. Stort mörkertal för vildsvinen När det gäller antalet hundar som skadas av vildsvin rymmer det ett stort mörkertal — större än för de övriga djurskadorna. Vanligt är att de skador hunden får av vildsvinen anges som sårskada eller bitskada.
Statens vilt
Eftersök vid jakt - vad gäller? För att reglerna om eftersök ska träda i kraft krävs det att man kunnat konstatera att viltet är skadat. Detta innebär att man i princip måste göra en skottplatsundersökning och där, eller i viltets flyktväg, hitta bevis på att viltet träffats. Det kan vara till exempel snitthår, blod, muskelvävnad, benflisor eller vominnehåll. I normalfallet rör det sig därför inte om eftersök förrän viltet försvunnit från skottplatsen och är ur synhåll. De åtgärder som behövs Enligt lagen ska jägaren vid en skadskjutning snarast vidta de åtgärder som behövs för att djuret ska kunna uppspåras och avlivas. Eftersöksskyldigheten i samband med jakt gäller alla viltarter som man jagar och det är i första hand den jägare som skadat det aktuella djuret, det vill säga skytten, som ansvarar för att eftersöket genomförs. Finns en jaktledare utsedd i samband med jakt efter älg, kronvilt och stora rovdjur, så har dock denna ansvaret för att eftersök utförs.
Skadeskjutna djur:
Svenska djurambulansen
Det finns ingen undersökning av det på senare år. Däremot finns en äldre undersökning. Döda rävar, insamlade av rävjägare — avslöjade att en stor del av rävarna var skadeskjutna. Zoologen Jan Englund ledde undersökningen. Rävjägare från Lappland till Skåne hade samlat in rävar av vilka endast vissa skelettdelar undersöktes. De skelettdelar som undersöktes var endast skallar och ben, överarms-, underarms-, lår- och skenben, alltså inte själva bålen. Om även bålen på rävarna hade undersökts skulle andelen skadeskjutningar ha varit högre. Trettiotusen skelettdelar undersöktes. Man hittade allvarliga skador som till exempel benbrott där delarna var kraftigt åtskilda före hopläkningen och avkapade nosar där främre delen av nosen med alla framtänderna saknades. Ej skottskadad räv med nos och tänder i behåll. Men några faktorer gjorde att andelen skadeskjutna rävarfaktiskt måste vara högre än vad undersökningen angav. Endast svårare skador och ej lättare, togs med i undersökningen.